Jag har aldrig sett filmen Schindlers list. Hört talas om den, ja, men aldrig sett den. Jag har inte ens vetat vad den handlat om.
För några veckor sedan läste jag en notis om denne Schindler. Där stod det att en av hans listor hade gått under klubban på en auktion. Just den listan var den sista privatägda. Jag kommer inte ihåg vem som köpte den (men jag tror att det var ett museum eller liknande) och jag kommer inte ihåg hur mycket den kostade, men jag kommer ihåg att det fanns över 800 namn på listan. 800.

En kort förklaring för den som är lika okunnig som jag länge varit (det där var inte alls menat att låta så nedlåtande och högfärdigt som det tyvärr gjorde):
Schindler fanns på riktigt; han föddes 1908 i Österrike-Ungern och gick faktiskt med i nazistpartiet år 1939. Han såg dock vad som pågick i koncentrationslägren och räddade judar därifrån genom att köpa dem. Han skrev även upp dem på sina listor, och här är jag inte säker: antingen lät han dem jobba hans fabriker så att de slapp undan koncentrationslägret, eller så skrev han bara upp dem på listorna och låtsades att de jobbade i hans fabriker så att de slapp undan koncentrationslägret. I vilket fall som helst ska han ha räddat ca 1200 judar och är som ende medlem i nazipartiet begravd på Katolska Kyrkogården i Jerusalem.

När jag lärde mig detta om Schindler blev jag glad. Nej, glad är en underdrift. Jag blev förbannat lycklig. Och djupt imponerad. 
Schindler är ett bevis på att mänskligheten kanske inte behöver vara på väg rakt ner i fördärvet. Det känns hoppfullt.
Samtidigt blir jag fundersam. Det är lätt att förbanna civilbefolkningen som bara stod vid sidan av och lät saker och ting fortgå. Frågan är hur lätt det är att agera i en sådan situation?
Jag tänker inte bara på det fysiska hot som en besatt diktator utgör. Jag tänker på propagandan. Hur bryter man sig loss i ett samhälle där allt och alla säger till en att något som är fel faktiskt är rätt? Återigen är det lätt att påstå att koncentrationslägren och utrotningen var så fel att det borde vara uppenbart, och återigen tror jag att det är svårare än så. Det är bara till att se på dagens samhälle, där många går omkring och anser att en stor del av Sveriges problem och brottslighet är en direkt konsekvens av vår invandringspolitik. Gäng, våldtäkter, mord och rån skylls alltför ofta på invandrare, som bemöts med misstänksamhet och fördomar oavsett om de är hederliga medborgare eller hänsynslösa skurkar. Var kommer denna snedvridna bild ifrån, om inte media? Där ser man hur lätt det är att, med relativt små medel, få människorna i ett samhälle att tro att något fel är rätt.
Jag vill påpeka att jag inte på något sätt jämställer dagens utbredda smygrasism med den fruktansvärda judejakt som ägde rum under 30- och 40-talet, men det är en jämförelse. För att visa att det kanske inte är så enkelt att ta sig ur de psykiska bojor som de med makt - diktatorer eller journalister - så lätt sätter oss i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha flutit runt i arbetslivet i ett par år har jag äntligen tagit mig samman och bestämt vad jag vill göra med mitt liv. Detta innebär bland annat att jag har börjat plugga på högskola. Jag har läst lite psykologi - ytterst lite, vi har bara...